Min far är en väldigt beundransvärd och klok man. Och faktum är att jag inte vet någon som haft så många kloka saker att säga och lära mig genom åren som han.
När som helst i livet när jag varit rådvill och inte vetat vilket ben jag skall stå på har jag vänt mig till honom. Ibland har jag inte ens kunnat gå själv, utan han har burit mig. Låtit mig gråta ut och sen uttalat några trollramsor i form av visa ord om att livet är nog så jobbigt ibland. Jag vet inte riktigt var han har lärt sig trolla, eller förskaffa sig sin visdom om livet och många är de gånger då jag tvivlat på att det han sagt är sant, men senare fått erfara att den gamle farsgubben hade nog rätt i alla fall.
Hur som helst är han beundransvärd, han är ju min far! Och om jag någon gång skulle undra varifrån mitt temperamentsfulla humör kommer...jaa, då är nog han den skyldige.
- Ni behöver aldrig vara rädda att komma hem och säga att ni ställt till med något. Men kom ALDRIG hem och säg att ni har kört i fyllan!! Min far såg skräckinjagande ut när han uttalade orden för mig och min syster. Vi nickade allvarligt och lite i samförstånd med varandra. Nejdå, det skulle vi aldrig göra. Komma hem och säga det?! Det skulle vi aldrig våga! Det var då en sak som är säker!
Och när jag blivit lite äldre och och diskuterat kärlekslivet ( absolut INTE mitt eget!) med honom har han allvarligt nickat och sagt:
- Jaa, det räcker inte alltid med att man älskar varandra. Man måste ju kunna leva tillsammans också. Kloka ord ur en klok mans mun.
När jag bestämt mig för att skiljas för några år sen var jag livrädd för SKVALLRET! Man visste ju nog att folk skulle börja prata, det är ju liksom oundvikligt. Min far sade dock att de som pratar skulle bra gärna kunna ta en titt på sin egen "bakgård" innan de öppnar munnen. För säg mig, vem här i livet har inget att skämmas eller känna skuld för??!
Och att arbeta från barnsben är något han också lärt mig och mina syskon. Blir lite nostalgisk när jag går tillbaks till när man som liten tvingades stiga upp tidiga mornar och plocka jordgubbar.
- " jaa, men det här är ju såååå bra för ryggen barn!! Dagens ungdomar har så dåliga ryggar...det är nog för att de har arbetat och slitit för lite". Så ut i jordgubbslandet med er, ni som lider av sjuk rygg. FATTAR NI INTE?!! Ni har ju plockat för lite jordgubbar!!
Så min bardoms somrar gick ut på att plantera kål, rensa kålland, köra traktorn ( i kållandet) och skära kål. Behöver jag ens säga att kålen dessutom serverades på bordet också varje dag i form av sallad??! Och inte att förglömma det heliga jordgubbslandet! Fast jag är tacksam. Otroligt tacksam, att jag faktiskt fick lära mig arbeta från barnsben. Latheten hann aldrig ta min kropp i besittning, det såg min käre far till!
Idag är jag 30 och själv ganska erfaren och klok ( nåja). Fast än idag, när jag av någon anledning känner mig nere, får problem, har en svacka, mår dåligt, jaa, vad som helst. Tänker jag på när min far satt bredvid mig när jag storbölade och sade uppmuntrande:
- Du har klarat så mycket genom livet lill-strumpan, så det här klarar du nog också av! Och det har jag tagit fasta på. Det här klarar jag nog också av. Visst gör jag det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar