Dasslocket

Vi gick sida vid sida. Kvinnan och jag. Med liknande hår och lika raska ben stegade vi in på starkki. Kortfattat: Vårt dasslock hemma var sönder, ett nytt skulle inhandlas.
Min mor är en riktig hejare på att pruta, en riktig storprutare med andra ord. Min far är också väldigt duktig inom området men min mor vinner nog honom med en hästlängd eller två. Denna dag visade sig min mor vara i sitt esse och vi hade haft en heldag i stan, och nu var det som sagt sista stationen före hemfärden.

Trettio euro?! För ett dasslock?! Jag blev minst sagt lite förvånad, men å andra sidan är det ju liksom en nödvändighet i hemmet så jag skulle just bära fram det till kassan när jag undrar var min mor är.
Tittar bakom mig i gången och där står hon. Hon spanar runt sig, får syn på en försäljare, men rynkan i pannan avslöjar att det nog inte var honom hon letade efter. Plötsligt skiner hon upp, drar snabbt med mig till en annan försäljare. Sen börjar det: prutandet!
Hon ler glatt och börjar med sin inledningsfras:
- Jag vet inte om du minns mig...men vi var här för en par år sen och köpte ett duschskåp?!! Jag börjar storskratta inombords...Jaah, varför skulle han inte minnas henne för?
Hör hur hon liksom snabbt får över honom på sin sida, ingen kan liksom motstå hennes övertalningsförmåga tänker jag.
-Jaa, vi funderar lite på det här dasslocket här, men vi tyckte det var lite dyrt, liksom, så nu hänger det på dig alltså..om vi ska köpa det eller inte..?? Jag ser hur hon spänner ögonen i honom.
Han ser lite fundersam ut, men verkar annars vara en glad och tillmötesgående försäljare så det här kan nog gå vägen tänker jag. Trots allt tycker jag att det är lite pinsamt, stå här och pruta på ett sketet dasslock, något vi senare ska sätta våra stora rumpor på!!
Nåväl, jag står bredvid, och tittar på klockan lite nu som då, börjar längta hem. Känner att mina fötter börjat bli aningens trötta. Nu har vi snart varit här en halvtimme, och jag hör hur min mor och försäljaren nu är inne i ett långt trevligt samtal.
Bla, bla, bla, Jag hör att du talar kokkola-dialekt?! Ja, vi har ju ena dottern i kokkola, min man och jag. Såka. Kanske du känner till stället? Jasåå, nämen så trevligt..skratt skratt..bla, bla bla, spinner de vidare.
Jag börjar stampa lite lätt med ena foten och väntar på att försäljaren snart ska få ur sig hur många euron billigare vi slapp undan den här gången.
-Ser du, fem euro billigare! Inte illa inte, säger min mor och ler nöjt. Med dasslocket under ena armen och plånboken i andra går vi till kassan.

Promenerandes sida vid sida, min mor och jag. Jag med en liten uppsluppen, stressad min. Min mor med ett belåtet flin på sina läppar, helt klart nöjd med sig själv och sitt stora kap.
På kvällarna när jag sätter min söta, om än lite dallriga rumpa på toalettstolen så tänker jag på min mor. Vad duktig hon är!! En riktig hejare. På alla sätt och vis. Hon är allt bra go, hon. Storprutaren! Världens bästa mamma!!