- Men lilla vän, att jag kan gå hem lättklädd från krogen är väl helt okej, men att min lillasyster vinglar hem halv fem på morgonen i kort-kort kjol ända hit till malmögatan är en annan sak!! Det förstår du väl? Det är ju helt oacceptabelt! sade min storasyster med sträng om än lite halvkomisk röst när hon låtsades banna mig för många år tillbaks.
Hon är den stora och förståndiga, jag den lilla olydiga som måste tas om hand. Kanske var det här grunderna lades? Till vem som är den stora, och vem som är den lilla. Eller kanske var det när vi var ännu mindre? När hon åt upp min chokladkalender många dagar före jul av omtanke om lilla mig? (så att inte lilla-syster skulle få ont i magen, var hennes försvar...)
Det började nog redan i barndomen. Och håller i sig än idag, även om vi i dagens läge är mera jämspelta så vet både hon och jag. Vem som är vem. Vilka roller vi har. Stora-syster och lilla-syster.
När nöden är som störst. När frågorna hopar sig och jag inte vet om jag gjort rätt eller inte. När jag behöver råd, alltifrån de stora livsfrågorna till enkla vardagsproblem. Vem ringer jag?
När jag känner mig sorgsen och svag. Euforisk och glad. Eller enbart lider av tristess och leda. Jag slår en signal. För hon vet alltid råd! Kanske inte alltid de rätta, och ibland inte heller de man vill höra, men...hon är alltid på min sida!! ( åtminstone oftast)
Hon har varit med förr. Hon är ju trots allt hela fyra år äldre. Hon vet allt ifrån svinaktiga män till vanliga enkla bullrecept. Tänk så bra man har det. För vem skulle jag annars ringa? Höra av mig till när makaronilådan min ser ut som mosade bananer och jag inte har en aning om hur äggstanningen skulle tillredas....var det fyra deciliter mjölk och fyra ägg eller...påsen med receptet ligger längst ner i soporna och jag vill inte börja gräva. Jag ringer jouren!!! En sorts vuxen- BRIS av något slag??!! Hon måste svara!! Hon är ju ändå stora-syster!!
Fast det är en grej...jag fick barn före henne. Och det tar ju liksom lite udden av det här att det är alltid är hon som ger råden. Det ger lite jämnare odds, så att säga...hehe. Vilket innebär att även hon kan be mig om råd någon gång...håhåjajaa..kom till mig bara syster-yster och förklara dina problem med dina bångstyriga ungar så ska nog moster ta itu med dem....för hon har ju varit med förr, du vet!
- Vad sa du? Sa han/hon verkligen det? Vilken idiot!! Jag håller definitivt med dig! Stå på dig bara lill-strumpan!! Tröst och uppmuntran var det. Allt i ett så att säga.
Hur som helst tycker jag hon är perfekt. En riktig klippa att luta sig emot. Eller i mitt fall ringa till när det krisar sig totalt. För att få medhåll. Få höra att man har rätt. ( även om man har fel..)Visst är man lyckligt lottad???!!! Det tycker i varje fall jag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar