Noll koll

Jag i ett nötskal! Det är bara att inse. Jag har noll koll. Inte när det gäller jobb, ekonomi eller de stora sakerna här i livet. Men saker som tandläkartider, brev och papper som ska ivägsändas, kalas osv. Listan kan göras oändlig.
Och jag får allt svårare att komma på ursäkter och undanflykter till varför jag glömt nu igen. Jag är stressad. Pressad. Känner mig otillräcklig, speciellt i en tid när man har fullt upp i livet att tänka på.

 Hur är det egentligen menat att man skall komma ihåg ALLTING?? Hur gör folk?? Eller är det bara JAG? Hoppas i varje fall att det finns fler människor, stressade liksom jag, som demensen tydligen kommit smygande till lite i förtid...

För det första är det pinsamt! När man glömt bort tandläkarbesöket för tredje gången börjar det verkligen kännas genant att ringa om ännu en ny tid...jaa, det är jag nu igen...man SKÄMS!
Och det gäller inte enbart mina egna tider, utan även barnens...ännu värre! Vilken mor är jag då?!!

- Jo, det är väl klart jag vet att du fyller år idag!! Men presenten glömde jag tyvärr hemma...men hur ska det vara möjligt att komma ihåg alla födelsedagar på alla man känner...totalt omöjligt!! Ni får ursäkta mig helt enkelt...jag är inte totalt okänslig, tvärtom. Men jag har ett litet dåligt minne bara..

Men nu ska jag berätta om det absolut VÄRSTA! När man glömmer saker som i barnens ögon är livsviktiga! För en tid sen tappade min dotter sin ena tand, och efter en jobbig dag gick jag med trötta ben till sängs....utan att ha kontaktat TANDFE`N!!
 När morgonen kom grät min dotter stora tårar och undrade varför tandfen inte hade dykt upp. Jag grät inombords jag med medans jag febrilt försökte komma på en sannolik orsak...jaa, varför hade hon inte kommit?? För att hon varit så trött...för att hon börjar bli lite glömsk?  Förklaringen blev att det nu måste vara extra många barn som tappat sina tänder så hon inte hunnit till alla inatt...försök en natt till!!
Jag har även en väninna som berättade när hon hade glömt bort ett barnkalas och nästa dag efter skolan kom hennes dotter hem och grät och berättade att alla pratat om kalaset hela dagen och undrat varför hon inte kommit? Fick mig att inse att jag kanske inte är ensam trots allt..

Mitt i kaoset. I vardagen. Hem och familj. Man ska finnas där för alla. Helst ska man vara en bra mamma ( städa, laga mat, tvätta, sköta, leka, hjälpa, stötta) och en bra kvinna till sin man ( kommunicera, göra saker TILLSAMMANS, äta ute, mysa, älska) och sen ska man ju ha det där fina hemmet också ( orning och reda) och kom ihåg alla: TA HAND OM ER SJÄLVA...( egentid...gör det du VILL göra, läsa, promenera, träffa kompisar, shoppa osv) Och allt detta + att man har ett jobb.Man försöker. Jaså, glömde mamma packa mulleskogs-matsäck nu igen? Well, well...

Men det är det här jag vill komma fram till: I dagens läge är det fullt upp. Stressade föräldrar. Stressade barn. Full rulle de flesta dagar. Man KAN omöjligen hinna allt. Komma ihåg allt. Det här är åtminstone den förklaring jag vill tro på!!