skönhetssömn å gamla ex.

Vissa dagar är jag FUL. Gör fula grimaser i spegeln, hafsar på i gamla mysbrallor, omaka strumpor och bulströja. Håret spretar och jag orkar inte någonting.Jag liksom bara tar mig igenom dagen. Lite småbutter. Lite tråkig. Lite vardaglig. Det känns som om jag är genomskinlig.

Vissa dagar är jag URSNYGG!! Het brud i sina bästa år liksom. Gör slängkyssar mot min spegelbild. Tittar ur alla synvinklar- men fan alltså, är det där jag? Inte så illa inte. När man tänker efter. Ler så tandraden syns. Skrattar smått åt de glittrande ögonen som möter mig i spegeln. Idag är jag snygg. Och därefter väljer jag också kläderna. Och därefter humöret. Underbar dag med tusen möjligheter. WOW!

Man blir gladare. Spralligare. På topp. Dagarna när heta bruden tittar tillbaks från spegeln. Och det är just de nätterna man fått sin skönhetssömn!! När man fått sova ut. När man vaknar och faktiskt KÄNNER att man har sovit EXAKT så mycket som ens kropp behöver. Det är det som menas med skönhetssömn. Hur ska man kunna känna sig snygg när tröttheten skär genom ens ynkliga kropp ( ynkliga, haha) påsarna hänger under ögonen och man inte ens kan tänka en klar tanke i sin sega hjärna??!!

 Vi kvinnor måste få vår skönhetssömn. Tack vare den blir vi snygga glada och trevliga att umgås med= lugn och ro i hemmet. Åtminstone en dag i veckan kräver jag.
 Min sambo stiger oftast upp med barnen på antingen lördag eller söndag och är jag ledig får jag gosa kvar i sängen någon timme till. Hur i herrans namn skulle jag annars kunna vara såhär snygg alltså?! Man bara undrar ju!

För mina ful-dagar har jag nu äntligen funnnit en lösning. Eller i alla fall ett litet hjälpmedel av ett slag. Ovanför spegeln i sovrummet har jag klistrat bokstäverna : BEAUTIFUL. För att åtminstone inge mig lite hopp dessa hopplösa dagar. Fast nu senast flög min blick enbart till de tre sista bokstäverna och då blev det ju inte riktigt som jag tänkt mig. Det är som sagt inte så lätt alla gånger. Jag måste hitta på något annat!

Och när jag har mina ful-dagar vill jag inte träffa folk. Eller helst så lite som möjligt. Familjen kan ju liksom inte skonas. De får lov att stå ut. Hoppas att mamman har vett att gå och lägga sig i tid denna kväll. Fast utomstående vill jag helst inte träffa. Råkar jag måsta åka och handla smyger jag längs butikshyllorna i hopp om att inte synas. Att snabbt få åka hem igen. Ack och ve om någon jag känner råkar få syn på mig och värsta möjliga: något gammalt ex!!

Det här måste ju ändå alla vara överens om. Att man helst ska vara på topp när man i misstag råkar stöta på något ex. Helst så snygg och underbar som möjligt. Eller åtminstone uppsminkad och se sådär lagom fräsch och smal ut. Så att man kan kan lägga huvudet på sned lite grann. Dra upp ena mungipan lite nonchalant;
Jasåå, joodå, jag mår underbart. Jag har det bäst. Bästelibäst typ. Så att de verkligen FÖRSTÅR vilken jävla otur de hade då som inte fick behålla en. Så att man verkligen kan tänka : TJI, där fick du!!

Återigen har klockan närmat sig 11 på kvällen och jag märker att jag ännu sitter och knappar vid den högintressanta datorn istället för att krypa under täcket och få min skönhetssömn. Hur blev det så här?? Jag måste skärpa mig! Ta tidigare kvällar. Bli en piggare människa. Gladare. Härligare. Snyggare! Imorgon tar jag mig bara igenom. Kanske till heljen...