Jag var väl runt tjugo ungefär. Ung och bilburen. Hade bråttom till jobbet. Susade fram i min dåtida gröna mazda på smedsbys kringliga vägar. Jag minns att det var vinter, eftersom det var kallt om fingrarna. Min vana trogen nynnade ( okej, gapade är väl mer rätt ord) med i något på radion.
Plötsligt dyker en ytterst vältränad rumpa upp i mitt synfält en bit längre bort. Ni vet en sån där joggare med tajta byxor som smiter åt på de rätta ställena. Jag blir som sagt lite distraherad. I nästa sekund är jag på väg in i en refug! - Var i all världen kom den här ifrån?????
Väjer undan i sista stund. Tittar snabbt i backspegeln på den joggande mannen. Och det är DÅ CHOCKEN KOMMER!! Joggaren är åtminstone 70 +!!! Mina kinder hettar. Jag ser rubrikerna i mitt inre.
20-årig kvinna in i refug pga välformad 70+ rumpa. Jag skäms och trycker hårdare på gaspedalen. Vill smita ifrån denna pinsamma incident så fort som bara möjligt. Tyvärr har alltid obehagliga minnen en konstig vana att dyka upp vare sig man vill eller inte.
Det är inte utan att man förundras när man flyttar till Vöro. Landsbyggdsidyllen. Man kanske kunde tro att det mest vimlar av traktorburna bönder här. Icke! Eller, tja, inte BARA. Som min käre kusin så uppriktit uttryckte det:
Man ser mera folk ute och gå här än i stan en vanlig vardagskväll. Och visst är det så. Visst är det så!
Alla verkar utöva någon form av motion. Promenera, springa, jogga, bollsport, styrketräning, rullskidor...listan är som sagt lång. Barnen, ungdomarna, vuxna och till och med de äldre! ALLA verkar vara så sunda.
Sportfanatiker! är mitt favorit-skällsord när jag kör förbi med bilen. Pensionärerna rullar fram på såna där "rullspark-mojänger" och det går undan minsann!! Det verkar inte vara någon skillnad vem eller hur man är. Alla gör det.
Jag har sett gubbar med stora bullriga magar jogga förbi. Små små pojkar rulla förbi på några konstiga brädor på fötterna! Unga flickor i fina märkeskläder springandes i svindyra löparskor ( jämför CM:s gummitossor för 49,90 ALE...som undertecknad kutar i) Låter jag avundsjuk???? Visst FAN är jag det!
Jag vill också vara sådär! Varifrån fick de sina perfekta gener?? Hur kan det vara så lätt för dem. De nästan svävar fram längs asfalten. Själv svettas jag. Kämpar. Varje steg känns motigt. Varför har jag elefantfötter?? frågar jag mig dystert. Det måste vara något de har från födseln! Vöro-genen eller något!
I flera veckor har jag varannan eller var tredje dag snörat på mig gympadoijorna och struttat runt på vägarna. Och visst har det gått sisådär. Jag har varit duktig. Joggat många kilometrar. Och jag har fått bättre kondis. Men ändå! Vöro-genen saknas tydligen. Jag KÄNNER mig inte som en löpare. Jag känner mig som en fuskare. Och jag har inte den blekaste aning om varför.
Min sambo har vöro-genen. Har alltid haft. Och nu har den efter många år vaknat till liv igen. Ut och springer längs vägarna han med. Fast jag inbillar mig att det liksom är lättare för honom. Jag snörper föraktfullt på munnen. Varför ska han ut och springa när han redan har en välformad rumpa??!!
Så....för att lösa detta har jag i mitt listiga sinne klurat ut en liten plan. Om jag inte är en RIKTIG löpare, kan jag ju åtminstone SE UT SOM EN. Alltså. Jag måste köpa sportkläder. Vilken idiot som helst vet ju att är man klädd i en Adidas eller Asics så ÄR man ju en riktig sport-människa. Visst är det så?? Adidas var ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar