Fast ingen kort-kort kjol. Dock ett par superläckra strumpbyxor som drar in både låren och stussen. Perfekt!
Den stora, jag upprepar STORA planen denna vår var att gå ner en par ynka kilon jag har kvar och jaaah...få lite spänst, lite mera muskler. Eller med enklare ord: BORT med slappret!! Eller heter det inte egentligen sladdret?? Hur som helst hade jag smitt planer i vinter och tänkte liksom börja på när våren kom.
Förstå nu!! Våren kom ju aldrig!! Det var isande kallt, blåsigt som bara den och till råga på allt gick den ena familjemedlemmen efter den andra på antibiotika. Alla i tur och ordning! Precis som det ska vara i barnfamiljer. Sen började projektet MÅLA HUSET. Vilket innebar att man på kvällarna drog på sig målarhalare, arbetshandskar och ful gubbkeps och drog penseln upp och ned längs uteväggarna istället för att ta på sig joggingkläderna och strutta iväg längs Vöråvägen till allmän beskådan.
Gubbkepsen tar jag oftast också på mig när jag joggar eftersom jag tycker hela den här ut-och springa-grejen är lite pinsam. Speciellt om man har lite sladder på både mage och lår och det guppar både här och där.
NEJ! Jag är inte pryd eller så, men jag antar, (observera att jag skriver antar!)att om min kropp redan vore smärt och spänstig skulle jag gladeligen studsa omkring var och hur som helst. I vilka kläder som helst. Inga problem. Så är dock inte fallet.
Istället står jag åtminstone en kvart framför spegeln, vänder och vrider, tar några skutt och tittar efter hur mycket det guppar. Hmm, det här låter definitivt inte till min fördel och jag förstår om någon anser jag är helt utseendefixerad eller helt enkelt otroligt korkad. Låt gå för det. Jag gör det i alla fall.
Före jag drar igen ytterdörren snappar jag snabbt åt mig gubb-kepsen. Ett absolut måste. Någon kan ju SE mig. Känna igen mig. Se min konstiga springstil och halvt skratta ihjäl sig. När jag tänker på detta blir jag ibland så nervös så min springstil blir bara värre och till slut måste jag skärpa mig. Drar ner kepsen i pannan och ser ner i marken när någon bil kör förbi.
I vilket fall som helst har jag inte hunnit vara och "guppa" en endaste gång än. Inte i vårast och inte nu i sommar heller. Det har liksom aldrig funnits tid. Eller: jag har prioriterat annat. Barnen, gården, huset och trädgården. Och mycket har blivit gjort. Har fått mitt efterlängtade stenparti. Huset står nymålat. Uthuset håller på och rensas ut ( antas bli klar-städat 2014) och nu står en klätterställning åt barnen som nästa projekt. Okej, här är det ju nu inte jag som ska arbeta utan snarare min sambo MINI-ERNST som ska stå för det mesta. Jag ska mest agera arbetsledare har jag tänkt mig, typ såhär:
Iförd bikini lägger jag mig ner på en solvarm filt på gräsmattan. Solglasögon och en spännande roman. Smuttar på en iste, eller i bästa fall en kall Gin. Viftar på mina stora tår. Gäspar lite förstrött. Sträcker ut min långa lekamen och kisar med ögonen till sidan.
På min snickar-sambo som svettas och svär om vartannat. Tittar på hans bara överkropp. Småler för mig själv. Spontant och impulsivt ska jag ropa ett glatt : Heja, heja!
ÅÅÅh, det är ungefär så här som jag ser det framför mig. Fast i verkligheten kommer jag sannolikt att ha lika fullt upp. Med jobbet. Med barnen. Med en dotter som börjar skolan i höst, och en liten envis kille som just lärt sig gå.
Nej nej, inte stoppa i munnen. Nej nej, inte gräva i wc:n, nej nej, inte riva katten i svansen. Nej nej, inte välta tv:n, nej nej NEJ!!!
Så denna gupp-fria sommar har jag verkligen prioriterat rätt. Joggandet skjuter jag upp till hösten. Barnen håller mig ändå igång hela dagarna. Spring hit och dit. Man svettas ju ändå.
Och plötsligt har jag fått en ny syn på dåtidens föräldrar som stoppade barnen i lekhagar för att få något gjort. En väninna till mig och hennes syskon blev satta i en kålhäck medans föräldrarna skötte korna.
Hmmm, de var visst inte så dumma på den tiden......ger en något att fundera på. Jajamän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar